En sommar för flera år sen satt jag och en vän ute på hennes mors tomt och rökte och spåna om framtiden, tror en öl lr två kan vart inblandade oxå.. Vi fantisera om drömjobben vi ville ha, resor vi skulle göra, vart vi ville bo och annat underbart som vi såg i vår framtid.
Vi börja även diskutera familj och barn och kom till slut fram till den stålande ideen att vi borde skaffa barn ihop. Hon ville så gärna ha egna, jag ville inte födda och vi behövde inte ens diskuter vem vi ville skulle vara sperm donatorn. Vi var helt på samma ruta. Vi tog de till och med så långt att vi ringde personen i fråga och bad honom att bli vårat framtida barns fader. Han var helt med på noterna så länge han fick donera på de gamla hederiga sätter. En trekant. De var en fin dröm.
Idag har jag inte längre kontakt med nån av personerna i fråga. Men jag saknar dom båda två.
Att säga att vi växte ifrån varandra känns inte helt sanningsenligt men uppriktigt sagt vet jag inte vad som hände. I fucked it up, antar jag... inte helt sj kanske men de va säkert mitt fel. Jag har en väldigt destruktiv gen i mej tror jag. Undra om de finns medicin mot sånt.
Anyway! De jag vill säga var, att fastän jag vet att vi aldrig på riktigt skulle startat en familj tillsamman så vill jag inte riktigt släppa drömmen om en liten gullig 3 förälders familj. De är en av mina favoriter bland krachade framtidsplaner. De kunde ju ha blivit kanoners.
