De är jag de. Jag lider av konstat damp och fräsighet. Eller jag och jag... dom runt omkring mej lider nog av det iaf, sj är jag för upptagen med min nyfunna grisighet för att reflektera över mitt beteende. Men de är väl dax för de nu. Grinig, fräsig, arg, purken och en smula hopplös. Hela. Jävla. Tiden.
Kanske beror på min sköna förkylning som nu glider in på sin fjärde vecka. Kanske är de mitt helvetiska schema som spökar eller så han man åkt lite höstdepp.
Allt jag gör just nu är att jobba och kurera mej. Kurera mej och jobba.
Datorn är den ända jag umgås mej. Har förskjutit mina vänner och bekanta för tillfället. Rädd att min nyfunna helvetes attityd skulle starta bråk jag inte tänker stå för i en trevligare framtid.
Samtidigt saknar jag alla glada människor, kanske skulle vara nyttigt att slå nån en pling... men inte idag.
Min kära familj är de enda folk jag utsätter för mitt humör för dom måste ju älska mej(plus alla hundratals kunder på ica. men de är lättare att va trevlig när man får betalt för det) .. Hur jävligt jag än beteer mej.
En bättre dag ska jag skriva om nåt roligare. Puss
.
